marcusgrav

Vi människor glömmer ofta att sätta sig ner och blicka ut över det som vi har.. goda vänner,  gott ställt,  underbara föräldrar.. men när man nu sitter och blickar ut över det som du har men sedan vrider ditt huvud för att se den andra sidan.. där har du kanske folk som inte alls har alla dessa dörrar att öppna. Dom kanske bara har ett mål. överleva eller komma igenom detta liv så smärtlöst som man bara kan. jag förundrar mig över att folk kan vara så starka trots de liv som dom hamnat i, underbara människor som skulle kunna göra så mycket mer bara dom hade privilegier som kan höja deras vilja att göra något stort, som att följa upp sina drömmar och leva det liv som dom egentligen förtjänar- Olyckan som värkar i bröstet för man oroar sig för hur dom kommer klara sig.. jag vet att dom är underbara människor som jag gör allt och lite till för och dom kommer klara sig.. hoppas ja... men jag kommer alltid vara ett stöd för dessa människor som förlitar sig till mig och jag kommer aldrig vända ryggen till för den som söker hjälp hos mig eller  behöver något. Alla människor är lika värda... ja... men varför kan inte alla människor ha samma privilegier i livet och inte behöva slåss mot orättvisa och svåra situationer som man kanske inte kan lösa.. för att summera detta som bara kommer upp i mitt huvud är att världen är inte rättvis. det är en grym värd som inte alltid lämnar en andra chans...